Tänk om man fått vara en fluga på Hälleberga kyrkas vägg den där dagen då Johan Jonsson utropade sig själv till Kejsaren av Vendelkråka. Han traskade helt sonika upp till kyrkporten och satte upp ett anslag. Och ingen kan påminna sig att någon protesterade.
- Folk accepterade det och tyckte väl inte att det var något att bry sig om. Han var en festlig figur, säger Lars-Axel Karlsson från Stibbetorp.
Johan Jonsson föddes i Lilla Göljamålen nära Stibbetorp. Han sökte lyckan i Stockholm och arbetade som mekaniker på Bolinders verkstäder. Det var i Stockholm han förlorade sin trolovade, och han kom aldrig över det. Enligt berättelser klädde han sig i frack och kulört fluga en gång om året - folk misstänkte att han ville markera den planerade bröllopsdagen, men ingen fick någonsin veta säkert. Johan Jonsson återvände till sitt barndoms torp på 1920-talet, började arbeta i skogen och iklädde sig rollen som Kejsaren av Vendelkråka. Trots att många såg honom som lite prillig var det ingen som skrattade åt honom. Han förde sig med värdighet och möttes med respekt.
Trädgårdsmästare
Efter några år blev han trädgårdsmästare vid Orrefors glasbruk. Där odlade han morötter, gurkor, rödbetor, hallon, jordgubbar och palsternackor åt direktörsfamiljen.
- Det gick en genväg genom trädgården, så där gick vi varje morgon när vi skulle till skolan, och hälsade på Kejsaren. Han var rätt så ordfattig och hade inga kommentarer än just det man frågade om. Men han var väldigt intelligent, det var mitt intryck, säger Arthur Lindahl i Orrefors.
Påhittad vägg
Medan Kejsaren jobbade på bruket bodde han på andra våningen i matserveringshuset Muggebo. Rummet delade han med Jonas Ohlsson som kallades Tjärjonas. Tvärs genom rummet gick ett kritstreck och det sägs att de varken hörde eller såg varandra genom denna påhittade vägg.
Musik eller oväsen?
- Han öppnade fönstret och där satt han och spelade fiol och klarinett. Det låg en fotbollsplan utanför där vi höll till. Det var väl oss han skulle underhålla och vad en begrep lät det bra, säger Arthur Lindahl.
Där råder det dock delade meningar. Glaskonstnären Nils Landberg hann på sin tid berätta för Dick Måård att det lät ungefär som när vildgässen kommer.
Det som utmärkte Kejsaren utseendemässigt var också hans stora talang. En kejsare måste ha värdig huvudbonad, och av de kartonger som innehållit begravningskransar tillverkade han den ena hatten efter den andra, alla olika men präglade av hans fantasi och skicklighet. En av dem hade en inbyggd ficklampa som tändes genom att dra i ett snöre. De skor han använde i kyrkan hade decimeterlånga spetsar där fram, och till dessa täljde han fram skoläster som passade. Grovarbetarhänderna snidade dessutom fram de vackraste ting av rötter och träbitar.
Pengar i snuset
- Jag sålde majblommor som liten grabb, och Kejsaren hade en käpp med en snusdosa högst upp. När han skulle betala började han rota i den, och jag trodde jag skulle bli lurad på pengarna, men han hade dem där i snuset, säger Lars-Axel Karlsson i Stibbetorp.
Ålderdomshem i 35 år
1932 flyttade Kejsaren till ålderdomshemmet i Hälleberga. Här stannade han i hela 35 år och hade väl inrutade dagar: först en morgontrudelutt på klarinetten, sedan satt han i Stavas stuga nära hemmet och arbetade med sina hattar, som vid det här laget var minst 30 stycken. Dessutom cyklade han varje dag till järnvägsstationen i Gullaskruv och hämtade all post till ålderdomshemmet - han hade lärt sig cykla som 60-åring och hade till och med bockstyre.
Varje kväll oavsett väder gick han några hundra meter till järnvägsövergången för att se sjutåget susa förbi. Enligt Lonny Lejon, som arbetade på hemmet, stannade han ute tills han hunnit se niotåget också, men vad han gjorde däremellan visste ingen.
"En gång när snöstormen var som värst var tåget förstås försenat. Föreståndarinnan låste som vanligt vid tio. Det var bara det att Kejsaren fortfarande stod ute och väntade på sista tåget. Efter en del bankande blev han insläppt. Sedan stod han utanför min dörr hela natten och skällde för att han trodde det var jag som låst", berättade Lonny Lejon för många år sedan.
När Kejsaren fyllde 90 år kom prosten Brodmar på besök.
- 90 år är väl en aktningsvärd ålder, sa prosten.
- Njaa, 100 hade jag tänkt, sa Kejsaren.
Äldst i Sverige
Han fick som han ville, och lite till. I februari 1967 blev han Sveriges äldste man och fick stor uppmärksamhet. Dick Måård skriver i Hällebergaboken 2002:
"Kejsaren tog definitivt av sig kronan pingstdagen 1967 i en ålder av 105 år, tre månader och tolv dagar, aktad och uppskattad, men en aning missförstådd av sin omvärld."