Och natten, den nedsteg, och timman
blev sen, och villare och villare blev leden.
Det tassar, det rasslar över stock och sten: den lilla springer på
heden.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen. (Erik Gustaf Geijer
år 1814)
Välkommen till kolmilan - den mörka
sidan av Delsjöområdet! Vid koordinaterna hittar du resterna av
en stor och mycket gammal kolmila, alltså en kolbotten. Den var i
bruk någon gång före år 1700. Under hela 1700-talet var nämligen
Delsjöområdet trädlöst. Det var först under sent 1800-tal som man
började att återplantera skogen.
Träkol tillsammans med timmer och tjära
var viktiga när Göteborg anlades på 1600-talet. Det omfattande
byggprojektet staden medförde tömde närområdet på träd. Denna
kolmila lämnade sitt "mörka bidrag" till
avskogningen!
Mörker är också temat för denna cache.
Ditt uppdrag är att hitta en liten låda som kolaren lämnat efter
sig under ett försök att ta sig hem genom skogen. Vad som hänt
honom är ingen som vet, men låt dig inte drabbas av samma
öde
Du kan se spår av hans framfart via små
glimmande prickar på träden – kan det vara trollen som
försöker leda dig på villospår? Vågar du följa spåret? Lycka
till!
Welcome to the dark side of the
Delsjö-forest! On the location of the coordinates you will the
remains of a charcoal stack. It is an old and large stack! The
forest in this area was gone by the year 1700, so it must be older
than that year. A lot of timber and charcoal was used in the
process of building the new city of Göteborg in the 17th century.
In the 18th century Delsjö-forest was no more, it was an treeless
landscape. Late in the 19th century it was a big effort to plant
trees, the result is the forest of our days.
Your mission is to find a small box, a
short walk in the terrain from the charcoal stack. You will not
find any good paths to the box, in the dark this will make things a
bit harder! Along your way you will find reflector tags –
good luck!
"I skogen vid milan sitter far, mor sitter
hemma och spinner;
vänta, jag blir väl också karl, får en fästemö efter mitt
sinne.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen
Tidigt med solen jag hemifrån gick, friskt
liv, medan solen glimmar!
Till far skall jag bära mat och dryck, nu komma snart kvällens
timmar.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Jag är ej rädder på liten grön stig, där jag ensam i skogen månd'
gånga.
Men furorna se så mörkt på mig, och bergen kasta skuggor så
långa.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Tralala! Friskt sinne som fågeln i flykt! nu vill jag springa och
sjunga.
Hu! Utur berget det svarar så styggt, och orden de komma så
tunga.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Ack, vore jag väl hos min gamla far! Jag björnen hör brumma och
sjunga.
Och björnen, han är den starkaste karl och skonar varken gamla
eller unga.
Det är så mörkt, långt, långt bort i skogen.
Och skuggan faller så tjock, så tjock, som en fäll över ensamma
leden.
Det tassar, det braskar över sten och stock, och trollena träda på
heden.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Ack, Gud, där är ett, det är två i sitt garn de mig ta — se,
hur granna de svinga!
De vinka Gud tröste mig, fattiga barn! Här gäller för livet att
springa.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Och natten, den nedsteg, och timman blev sen, och villare och
villare blev leden.
Det tassar, det rasslar över stock och sten: den lilla springer på
heden.
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Med pickande hjärta, med rosblommand' kind vid milan hos sin far
han faller ner:
Välkommen, välkommen, kär sonen min! Ack, jag har sett trollen och
väl mer!
Det är så mörkt långt, långt bort i skogen.
Min son! Jag satt här i så månget år och är med Guds hjälp
välbehållen.
Den rätt kan läsa sitt Fader vår, han rädes varken fan eller
trollen.
Fast det är mörkt långt, långt bort i skogen."
(Erik Gustaf Geijer år
1814)