---------------VIKTIGT !!!!! -------------------------------------- För att gömman ska överleva : De boende är informerade om gömman. Respektera gömman samt omgivningarna samt de boende !!!!!! Visa hänsyn !! Lämna platsen så som den var när du kom !
Att vara fånge
I början på 1800-talet var livstid det samma som dödsstraff. Att sitta på vatten o bröd innebar en längre plåga tills döden kom som en befriare.
Fästningsstraff utdömdes för de mest skilda brott: mord, majestätbrott, våldtäkt, stöld, uppstudsighet mot husbonde, lösdriveri, religionsbrott. Även krigsfångar förvarades ibland på fästningarna. Det var vanligt att fångarna bar fotbojor. Tungt straffarbete ingick. Inga kvinnor hamnade på fästningar. De dömdes till tukthus.
I mitten av 1800-talet kom en humanisering till stånd. Det s.k. Philadelphiasystemet började tas i bruk, vilket innebar cellförvaring – alla skulle ha egen cell. Kung Oscar I intresserade sig för fångarnas situation, och hade en del att göra med humaniseringen
Fängelsehålorna var ofta stenkällare med jordgolv där det var både kallt och fuktigt. Många klarade ej av förhållandena utan dog av olika sjukdomar eller frös ihjäl.Behoven fick de göra på golvet, så stanken var tillslut outhärdlig.Fångarna hade enbart de kläder de bar när de blev anhållna. Vissa satt dessutom fast i järnfängsel.Ofta var det helt mörkt i fängelsehålan, ibland fanns en liten glugg högst upp på väggen.Någon större tillgång på mat fanns ej heller. Ofta fick släktingar komma med mat i någon form.Fängelsestraffen kunde också vara långa. En präst fick på 1700-talet sitta 39 år i fängelse för sina religionsgrubblerier
