Människor från bygden vi minns
Ingeborg Modig
(Denna cache ersätter den tidigare som fanns 100 meter ifrån, )
Ingeborg Modig växte upp här på Abeland i Ekenäs med sina morföräldrar. Under sitt yrkesverksamma liv inom restaurangbranschen bl.a. som kocka på vänerskutor och Stora hotellet i Sveg bodde hon på andra orter. Men vid sin pensionering 1965 flyttade hon tillbaka hit igen. Det var då hon författade "De bröto våra tegar" som gick som följetong i Tidning För Skaraborgs Län 1981. Den finns att låna på Gullspångs kommunbibliotek. Boken handlar om hennes morfars far Pepper-Olle som fick sitt smeknamn av att han handlade med kryddor. Berättelsen börjar omkring 1840 och strax därefter bosatte sig Olle och hans Anna här på Abeland. De första åren innan huset blev byggt bodde de i en jordkoja vars väggar bestod av två stora stenblock. Berättelsen handlar om deras strävsamma liv här på Abeland. Om hur människorna i bygden tillsammans fick hjälpas åt med problem som varg, björn och bränder. Man får också läsa om fisket i Spåsjön där också korna betade och där man skar fräken som lades i stackar till vinterfoder åt korna.
-BILD-
"Förta riktiga huset, numer bara grunden kvar"
Ingeborg Modig skrev ibland under synonymen”Bojan Djärv”.
Ur första kapitlet i "De bröto våra tegar":
Så drog de åstad
Det var en tidig vårmorgon på 1840-talet. Luften var klar och kall och den tidiga soluppgången glimmade det av tusen iskristaller från träd och buskar. Gräset var som klätt med rimfrost knastrande under fötterna, men dagen lovade att bli solig och vacker. Det var en välsignad sak, för vandringen var ung och slutmålet skulle inte uppnås förrän möjligen nästa dags kväll. Sällskapet som drog fram genom de värmländska skogarna var av en sällsam blandning.
-- : --
Där cachen är placerad kan man se rester efter tegarna (stengärdesgårdarna) och den stuga och ladugården Pepper-Olle byggde. Strax åt väster syns den ena stenen som var en av väggarna i grottan. Det hus där Ingeborg bodde låg något mera söder ut och brann ner för några år sedan, men uthusen står kvar. Inte mycket är kvar av den idyll som en gång var. Här har skogsmaskiner dragit fram och efter en dikning har den ena av de två stenblocken flyttats. Men under på 80-talet var här uppväxt skog och Ingeborgs stuga med trädgård var en mycket vacker plats. Lite förundrades man över att en ensam äldre dam valt att bo ensam här så enligt.
Bergsgrottans saga är en helt annan berättelse om fd jordgrottan på Abeland. Det är en sägen från 1500-talet då klostren ägde marken här. Den mycket läsvärda sägnen handlar om Syster Agate och Fader Olavus som trots att de båda avsvurit sig den jordiska kärleken då de invigdes och erhöll dok ändå bröt upp från klosterlivet. De förälskade flydde sedan hit till Abeland och bosatte sig i jordgrottan.
Såhär skrev Ingeborg som för ord till " Bergsgrottans saga":
Tankfull sitter jag och betraktar bergsgrottans ruiner, vad som finns kvar av den första boplatsen här på orten. Vems händer lade väl ner de första hällarna och sammanfogade de första gråstenarna till ett skydd mot vilddjur, kyla och oväder? Många sekel har försvunnit i tidens ström, men bergsgrottan bevarar sin tysta hemlighet. några exakta data står väl knappats att få, därtill var säkert den lilla kojan allt för ringa. Det är heller inte så märkvärdigt, för bara några hundra år sedan, att fattiga människor fick ta sin tillflykt i jordkojor. Det är ofattbart men längre sedan är det faktiskt inte sedan även Sverige var ett u-land.
-- : --
Terrängfaktor är därför att: du måste hoppa över flera diken och traska i ris från nertagna träd, så oöm heltäckande klädsel är att rekomendera .
Tänk gärna på gångna tiders flinka människor som på olika sätt brukat markerna som nu växer igen och döljer alla spår efter våra nära, och kära från svunna tider.
När du loggar den här skänk dessa männorkor en varm tanke - vem vet -- det kanske var det du själv i ett tidigare liv som var en av dem.
-- : --
Man gör klokt i att inte vistas här under älgjakten!
Välkomna - då det inte är älgjakt.
Gul-Ask
P.S. - Det är tillåtet att tala om i loggen hur cachen mår.