Borås-Ulricehamn-Jönköpings Järnväg
Både Borås och Ulricehamn hade redan järnvägsförbindelser, när man 1914 fick koncesson för att bygga en järnväg mellan städerna. I december 1917 kunde man öppna den nya järnvägen för trafik. De första 7 km hade den samma sträckning som Borås-Alvesta Järnväg. I Gånghester svänge den av mot nordost till Ulricehamn. I Ulricehamn korsas den likaledes normalspåriga Västra Centralbanan, som går i nord-sydlig riktning.
1923 fick man koncession för att förlänga järnvägen till Jönköping. Den 1 juni 1928 togs det första spadtaget i Pinebo, 7 km öster om Ulricehamn. I folkmun kom banan sedan att kallas Pinebobanan. Arbetet höll på i tolv år som ett AK-arbete, den tidens nödhjälpsarbeten för arbetslösa, under ledning av Arbetslöshetskommissionen.
I början av 1940 var bygget klart och järnvägen kunde öppnas. Detta var den sista järnvägen i Sverige som byggdes med handkraft av riktiga rallare och kallades ”Den sista järnvägslänken”. Det kom inte att byggas några nya järnvägar i Sverige på 50 år. Denna järnvägssträcka, Ulricehamn-Jönköping, som tog så lång tid att bygga fick existera i bara 20 år. Man fick aldrig någon ekonomi i järnvägen. Trafiken lades ner 1960 och rälsen revs 1965-1966. Sträckan Borås-Ulricehamn trafikerades fram till 1985. I samband med nedläggningen köpte kommunerna banvallen för att anlägga en cykelled.
Vissa delar är färdigställda cykelleder medans andra är utan åtgärd men går bra att använda som promenadstig eller med mountainbike
OBS Biltrafik är inte tillåtet men vad gör det när man kan ta en stärkande promenad :)