Gustav Fritjof Furkneckt var en soldatson som levde sina dagar med att vandra omkring i byarna och hjälpa bönderna med diverse göromål. På sommaren var det mest skördearbeten och på vintern höggs det timmer och ved i skogen. Han kunde arbeta ena månaden i Degebergatrakten och sen nästa månad i Vissefjärda socken. Han var ursprungligen från södra delen av västergötlands län, närmare bestämt från en liten by vad namn: Stäpelsbo, en liten ort med ett par tre hundra invånare.
Gustav levde mellan åren 1833 – 1897. Han var väldigt trevlig och en man som var väldigt hjälpsam, snygg och snäll. Enda nackdelen med han var att han hade svårt att kontrollera sina känslor och behöll dem för sig själv. Han tänkte sällan på sig själv utan mest på andra. Satte dem först.
Han spenderade otaliga nätter på denna platsen, i denna fina grotta. Vid den tiden gick landsvägen endast ca tjugo meter från öppningen. Stundtals var detta det stället han mer eller mindre bodde på, i tider då det fanns lite mindre med arbeten. Då hade han klätt in öppningen med granris och fick på så sätt ett bra boende. Vissa nätter var han tvungen att dela med sig av sitt husrum åt andra luffare. Detta gjorde absolut inget alls då de som kom förbi oftast hade mat med sig, och kanske en skvätt brännvin.
Han använde grottan sista gången i september 1879, därefter användes den flitigt av andra luffare som mera sporadiskt nyttjade den och det var sällan samma luffare som bodde eller övernattade här mer än en enda gång.
Det sägs att kyrkoherde Dahlstedt från Näsums kyrka en gång under senare delen av 1890-talet varit här och välsignat grottan. Sen den dagen har alla förbipasserande hedrat denna plats med en bugning och denna trenden vill vi geocachare också hålla fast vid, eller hur?