¼ mil
Milstolparna är riktiga äremärke i kulturlandskapet. Få ting torde tala så tydligt om framväxten av den svenska statliga byråkratin och den ordning och reda som kännetecknar den här nationen från 1600-talet och framåt. Huvudsyftet med milstolparna var att få fram pålitliga avståndsberäkningar som grund för ersättningar till den skjutsbonde som stått för skjuts av ämbetsmän eller förnämare folk utmed landsvägarna.
Det är i och med den så kallade gästgivarordningen från 1649 som uppsättande av milstolpar först regleras. Från och med 1690-talet stadgades att mätningarna skulle utgå från Stockholms slott och att en standardiserad svensk mil (18000 alnar eller 10688 meter) skulle användas. Tidigare fanns olika längd på en mil i de olika landskapen. Att man nu övergick till ett enhetligt mått (upplandsmilen) tarvade redan det att erkända markeringar sattes upp. Vanligtvis sattes en större stolpe upp vid varje hel mil. Något mindre stolpar som markerade halva och fjärdedels mil (en fjärdingsväg) sattes upp däremellan.
Milstolparna var nästan genomgående av trä till en början. Först omkring 1750 börjar mer beständiga och underhållsfria milstolpar av sten bli vanligare. Under 1800-talet när billigare gjutmetoder utvecklades kom milstolpar i järn att bli ett kostnadseffektivt alternativ. Genom den nya Väglagen 1891 upphörde milstolpeinstitutionen. Idag är de registrerade kulturminnesmärken.
Inte många milstolpar finns kvar på sina ursprungliga platser idag. Huruvida den här stod här från början eller inte avslöjas inte av riksantikvarieämbetets fornsök. Det krävs en forskningsinsats för att ta reda på när den restes och om det stått här sedan dess eller inte.
English
The mile poles (or mile stones) are a true memories of honour in the cultural landscape. Few things would speak so clearly about the emergence of the effective Swedish state bureaucracy and the orderliness that characterizes this nation from the 1600s onwards. The main purpose of the milestones was to provide reliable distance calculations as the basis for payments to the peasants who answered for giving rides to state officials or grander people along the country roads.
It is the so-called "inn scheme" from 1649 that first mentions the erection of milestones. From the 1690s and onwards it was stipulated that the measurements should start from the Royal Palace and a standardized Swedish mile (18,000 alnar or 10,688 meters) should be used. Earlier there were various length of a mile in the various provinces. From now a uniform size was decided. At every full mile, a mile pole was erected. Small poles that marked the half and quarter mile was set up in between.
The mile poles were at first almost entirely of wood. From about 1750 onwards more resistant and maintenance-free mile poles of stone become more common. The new Road Act 1891 ceased mile pole institution. Today they are registered cultural monuments.
Not many mile poles remain in their original locations today. Whether this one was here from the beginning or not is not revealed by the National Heritage registers, so it requires a research effort to find out when it was built and if it has been here since then or not.