Lummelundagrottan är en av vårt lands längsta grottor - den sammanlagda längden av de hittills utforskade delarna uppgår till närmare 4 km. Åtskilligt anses dock finnas kvar att upptäcka.
Grottan är en s.k. karstgrotta som har bildats genom att vatten via smala sprickor har trängt ned i kalkberggrunden. Där ytvattnet har mött grundvattnet, har vattnet börjat lösa upp kalken, och efter hand har allt längre och vidare underjordiska gångar skapats.
Grottan kan sägas bestå av två delar: en vattenförande, aktiv del och en numera torrlagd del, det s.k. fossila systemet. Det vatten som rinner genom den aktiva delen av grottan kommer från en grävd kanal genom den numera utdikade Martebo myr. I botten av kanalen finns flera s.k. slukhål, där vattnet försvinner ner i marken för att sedan på hittills okända vägar leta sig fram till grottan. Framför allt i det fossila systemet men även i andra delar av grottan förekommer mängder av vackra droppstensbildningar av olika slag. De inre delarna av grottan har ett relativt konstant klimat med en lufttemperatur på 4-8o C och en relativ fuktighet på 95-100%.
Större delen av grottan har förmodligen bildats före den senaste istiden. Mynningsdelen av grottan, den s.k. Linnés grotta, har varit känd sedan länge och omnämns bl.a. av Linné från hans resa på Gotland sommaren 1741. Innan Martebo myr, en gång Gotlands största myrkomplex, dikades ut i slutet av 1800-talet, var vattenströmmen ut ur grottans mynning vid Lummelunds bruk betydligt mäktigare än vad den är i dag, och på 1620-talet förmådde vattnet bl.a. driva ända upp till sex vattenkvarnar samtidigt. Den inre delen av grottan upptäcktes dock först 1954 av tre ungdomar. År 1959 tog man upp en tunnel som gjorde de inre delarna lätt tillgängliga för besökare, och grottan är i dag en stor turistattraktion.
English:
Lummelunda cave is one of our country's longest caves - the total length of the explored parts is in total nearly 4 km. Much is considered yet to be discovered.
The cave is a karst cave which have been formed when water have penetrated into the limestone bedrock through narrow cracks. Where surface water has encountered groundwater, the water has begun to dissolve the limestone, and gradually longer and further underground passageways have been created.
The cave can be said to consist of two parts: a water-bearing, active part and a now-drained part, the so-called fossil system. The water flowing through the active part of the cave comes from an excavated channel through the now drained Martebo mire. In the bottom of the canal are several sinkhole, where the water disappears into the ground and then the hitherto unknown roads find their way to the cave. Especially in the fossil system, but also in other parts of the cave, a lot of beautiful stalactite formations of various kinds exists. The inner parts of the cave have a relatively constant climate with an air temperature of 4-8o C and a relative humidity of 95-100%.
Most of the cave has probably been formed before the last ice age. The mouth of the cave, the so-called Linnaeus's cave, has long been known and is mentioned among others by Linnaeus from his trip on Gotland summer of 1741. Before Martebo mire, once Gotland's largest mire complex, were drained in the late 1800s, the water stream out of the mouth of the cave at Lummelunda was considerably more powerful than it is today. During 1620 the water stream was able to run up to six watermills simultaneously. The inner part of the cave was discovered, however, first in 1954 by three young people. In 1959, they took up a tunnel that made the internal parts readily available for visitors, and the cave is now a major tourist attraction.