Rödfyren, kallas den avfallshög som finns vid vägen ner till Kolboda. Det är lämningar efter Lovers alunbruk, som var i drift åren 1724–1841. Här framställdes alun ur alunskiffer som transporterats hit med fartyg från Degerhamn på Öland. Alun var förr en begärlig kemikalie som användes vid garverierna och i textilindustrin. Nere vid ån finns märken efter fabriksbyggnaderna.
Lovers alunbruk började sin verksamhet vid Hagbyån söder om Kalmar 1724. Året innan hade en del provkokningar av alun gjorts vid Degerhamn på Öland. Brist på ved orsakade att bruket överflyttades till fastlandet. Alunskiffern bröts i dagbrott i Degerhamn och fraktades med små segelfartyg över sundet till Kolboda. Där brändes skiffern på stora bål på fyrbacken. Den brända skiffern östes ner i vattenkar som fylldes från Hagbyån. Vattnet löste kemikalierna och en lut bildades, som pumpades till pannhuset där den indunstades. Den förtjockade luten tappades upp på kar där alunkristallerna så småningom avsatte sig. Alunet packades i trätunnor för försäljning. Alun var en begärlig vara och gick på export till Östersjöländerna och Ryssland. Garverier, färgerier och pappersindustrin var de stora förbrukarna. Alun användes även vid läkemedelstillverkning. Alunstift används än i dag för att stoppa blodflödet vid skärskador i samband med rakning. På 1830-talet utvecklades en metod att elda med alunskiffer istället för med ved i pannorna, därför flyttade L 1841 tillbaka till skifferbrotten i Degerhamn. Kvar vid Kolboda ligger den ca 5 ha stora avfallshögen med bränd skiffer, Rödfyren, som ett minne av 120 års verksamhet.
Cachen är en liten burk med loggremsa och penna. Vill du så har den plats för små bytessaker.