Torpen Sjöbo och Bengtstorpet är hus som många av Delsjöområdets
besökare sett under promenaden upp mot sjöarna. Givetvis förtjänar
dessa byggnader var sin cache, men här uppe ligger cacherna tät,
därmed får torpen dela på en gemensam cache.
Sjöbo
År 1870 pågick en omfattande byggnadsverksamhet i närheten av
Sjöbo. Det nya vattenverket Sjölyckan hade nyligen tagits i bruk.
Torpet Sjöbo som tidigare haft sin tomt inom det nya vattenverkets
område höll på att flyttas till den plats där det ligger idag. Man
tog ned torpet stock för stock och planka för planka. Allt
monterades sedan upp på den nya tomten. Boningshuset och ladugården
uppfördes i ett stenigt område mellan två större åkrar. Platsen för
huset var väl vald då berg och sten gav en stabil och någorlunda
torr grund för huset. Torpet återuppfördes nästan exakt som det
gamla torpet. Ladugården däremot byggdes ut med fyra meter på
längden och en meter på höjden. Dessutom valde man att fördubbla
avståndet mellan stugan och ladugården.
Skogvaktartorpet Sjöbo
År 1927 började en period då enbart skogvaktare bodde på torpet.
Det var Göteborgs stads skogsnämnd som arrenderade torpet men
Skogssällskapet var de som anställde skogvaktarna och skötte
administration samt skogsbruk kring Delsjöarna. Den första av dessa
var Otto Johansson. Han liksom de senare skogvaktarna hade ingen
nytta av åkrarna kring torpet utan de fick växa igen. Även djuren
försvann och ersattes med maskiner som kunde användas i
skogsbruket. Trädgården däremot sägs ha fått en ansiktslyftning.
Omfattande odlingar av olika frukt bärande buskar och mängder av
träd med plommon, körsbär, äpplen med mera anlades vid Sjöbo.
Otto efterträdes av Harald Starbäck 1930, därefter Henrik Olsson
mellan åren 1945 och 1981. Den siste skogvaktaren var Erkii
Sihvonen. Idag är huset inte bostad åt skogvaktare men det är
fortfarande bebott året om.
Mer finns att läsa om Sjöbo
via denna länk.
Bengtstorpet
Bengt Larsson var den förste torparen på Bengts- torpet. Han
hade tidigare varit torpare på Trefligheten (idag kallat Kolmaden)
endast ett kort stycke från Bengtstorpet. Torpet började byggas år
1813 och troligen var Bengt själv med vid bygget. Stora Torps gård
genomgick stora förändringar dessa år och det behövdes mer utrymme
för fler torpare, som kunde arbeta på åker och äng. Torpet låg på
en del av Lilla Torps intaga men man hade en överenskommelse,
troligen muntlig, om gränsförändringen.
Boningshuset var byggt i korsvirke medan de övriga delarna var
av timmer. På baksidan, den östra sidan, fanns det en stor vedbod
som var något lägre än fähus, loge och lada. Fähuset hade rum för
tre kor. Allt detta inrymdes på en yta på knappt 78 kvadratmeter.
Bengt stannade inte länge i torpet han namngett. År 1819 lämnade
han torpet och Jon Petersson med hustru Anna Catharina Larsdotter
samt sönerna Johannes och Christian flyttade in. De stannade knappt
tio år på torpet, fram till 1831, då Jon avled och de övriga
familjemedlemmarna tvingades lämna huset. När utmarken skulle
skiftas mellan gårdarna efter år 1843, stod det klart att Stora
Torp hade en allt för stor andel av utmarken under sin gård. Stora
Torp fick då avstå Bengtstorpet till Lilla Torps. I praktiken
skedde detta år 1852.
När dåvarande arrendatorn gick i pension år 1944 flyttade han
och hans hustru från huset. Torpet kom att stå öde ett antal år
innan det kunde hyras ut. År 1956 övertogs torpet av Vasa scoutkår
som där- med också fick skyldigheten att underhålla torpet. När
Göteborgs stad inspekterade torpet med ladugård år 1959, kunde man
konstatera att ladugården var i så dåligt skick att den måste
rivas. Dessutom fanns risk att den ”utnyttjades på ett
otillbörligt sätt”. Staden tvingas även ge en skriftlig
uppmaning till scoutkåren att underhålla boningshuset bättre än vad
de gjort under de senaste tre åren. Vasa scoutkår lyckades att
behålla och hjälpligt underhålla torpet fram till år 1990, då de
tvingades ge upp, inte minst på grund av att de hade allt för få
medlemmar och ledare. Därefter stod huset tomt i flera år och kan-
ske hade man tvingats att riva huset om inte Mats Eriksson tagit
över arrendet år 1992. Han har under många år reparerat huset och
även byggt om det en hel del. Bland förändringarna märks att
ingången har flyttats och ett högt staket har rests söder om
torpet. Detta tillhör de mest omfattande förändringar som platsen
genomgått sedan lada och ladugård revs i början av 1950-talet.
Torpets framtid är idag mycket osäker om inte någon ny person får /
är villig att ta över arrendet.
Mer finns att läsa om
Bengtstorpet via denna länk.